Lämnat störstingen vi bussen och packat i ordning lite, Ligger och har ett givande snack med mini innan det är dags för oss att åka mot stan och möta upp A och L och gå till babyträffen:) sen ska lillan få spruta 😕 önskar johan var ledig och kunde följa med, uch hatar det. Men vi får bita i det sura äpplet tillsammans jag och Saga 👶 Och ja här hemma får man prata med mat i munnen :)

Sally kom hem från stan helnöjd med sin nya innebandyklubba och boll 😍 så det har skjutits hej vilt här hemma 😂 var bara att ta skydd, fattar inte hur 3 så små kan ha sånt krut i skotten 😂 😄 senare på kvällen åkte jag och Stina till säter och drog oss lite mat på säter grillen med syster, medans dom andra åt kebab tillsammans med pappan, mysigt !
Nu är det dags att dra sej en dejt med John blund för imorgon är det dags för babyträff för mej och Saga och sedan bvc för kontroll och vaccin, inatt har jag turen att få sova bredvid fina Stina 😄

Tog ett par timmar i Borlänge för att hitta det man skulle ha, så nu har jag blivit påmind igen varför jag hatar så mycket att åka och shoppa 😂 Har iaf en helnöjd tjej här hemma ! Sally däremot vart ju såklart jätte ledsen då hon inte fick någon klubba så Johan åkte in till stan med henne nu så hon också får köpa sej en ! 😄 känns som att det kommer flyga bollar överallt här hemma 😂 Varenda människa kan ju se att det här är ett kommande proffs lixom 💪😉

Efter en försovning till förskolan i morse så tar jag och saga och rullar till borlänge för att leta lite innebandy grejer till stina 👌 Kör försiktigt idag, halt som fan, själv ska man komma på 4 hjulställ i kurvorna 😂

Nu har jag slängt mej i soffan För att äta lite smarr macka med kaffe och tända ljus 😍 Idag passade jag på att köpa en present till Johan så nu måste han hjälpa till här hemma vare sej han vill eller inte 😂 Saga har börjat gjort nån rolig min i dag samtidigt som hon grymtar som en gris drar hon fram och tillbaka med tjurläppen 😂Jag vill så gärna köpa en ny soffa så är det nån som vet vart man kan hitta en vettig till ok pris? Skall vara xl modell och ha dubbeldivan !

Här har vi Johans present, nu jävlar ska han då fan inte slippa undan ! 💪 Gullungen ni bara kunde höra gris ljudet också 😍

Idag kör jag och Saga en sån där göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt dag! Bara myser och njuter av varandras sällskap :) åtminstone en sån förmiddag innan det är dags för lite möten och sedan gympa för Sallan :)

Mitt livs första magiska bok har jag fått idag, av älskade Stina så roligt att höra henne sitta och berätta hur man måste trycka på knappen och säga dom magiska orden, abra kadabra sim sallabim magiska boken öppna dej säg vem som vackrast i världen är osv osv, det svåra var att det var olika magiska ord varje gång så det är inte jätte lätt att öppna denna boken ! 😂 men när man väl gör det får man komma in i Stinas fantasivärld full av teckningar och skapelser såå roligt 😍 Idag har jag hunnit med att träffat en gammal barndomskompis och hennes dotter och lunchat med dom, hur kul som hellst. Annars har jag tillbringat dagen på biblioteket, i väntan på juristen försökte jag plugga lite i nån mysig soffa där, efter nattens dåliga sömn slutade det med att tjoff så åkte huvve fram och så slumra jag till och upp med ett ryck och försökte läsa och poff så for huvve bak och dunka i blombrädan bakom så jag vakna till och ruska på mej och sen tjoff så åkte huvve fram igen, då blev det akut medelande till sussi för att höra om hon befann sej hemma och tillgång till kaffe fanns och det gjorde det 👌 så då åkte jag dit och slog ihjäl sista timmen innan juristen skulle komma 👍kunde ju inte sitta där på bibblan och skämma ut mej 😅 sen hem och greja och hämta sally och stina som vart med farmor till Avesta. Nu ska Jag ta och våldgästa karln i soffan och hoppas på att femman snart ligger på jäsning 😂🙈🙊💑 Hur glad blir man inte när man är på väg hem och får denna skönheten skickad åt sej på mms 😘

Dags att påbörja den dagliga kvällbärningen för att portionerna ut ungar i respektive säng, Stina från soffan, smygarna sally och svea från mamma och pappas säng och lille saga som sover gott nere i vagnen för att om ett par timmar vakna till av att vi ligger som packade sillar när dom 3 äldsta barnen kommit uppsmygandes och klämt ner sej i mamma och pappas säng 😂😍 Imorgon slår vardagen till igen med skolor dagis och en massa måsten så dags att knipa igen ögonlocken! God natt

Topp | Kappa | Väska | Kjol | Skor | Skinnjacka
Sponsrat inlägg

Internetshopping 😍en småbarnsmammas bästa vän 😂😂sååå mycket fint :)

Idag är dagen vi kan uppmärksamma och visa vår uppskattning lite extra för dom fantastiska papporna vi har omkring oss. Jag tycker det är noga att man så ofta som möjligt ger varandra lite uppskattning, vad som hellst, ett par ord så där och jag försöker alltid vara nog och visa uppskattning för dom jag håller nära hjärtat. Jag tjuvstartade ju redan igår med att gratulera på farsdag och fick även reda på att farsdag inte alls var då utan idag,men vad gör det? Nu får jag ju fira dessa fantastiska män lite extra 2 dagar ! 😍 jag vill för det första fira och hedra minnet av min fina och älskade pappa Leif, en människa värd sin vikt i guld, en far som jag fick gåvan att tillbringa massa fina år tillsammans med, en man som kämpade hårt för sina barn och för deras välmående, en riktig kara karl som inte en människa skulle kunna säga ett ont ord om. En man som gav mej ett tryggt och kärleksfullt hem, finns inga kramar i världen som skulle kunna mätas med min pappas, min hjälte, jag har dej så mycket att tacka för och jag saknar dej varenda dag, din visdom och din kärlek bär jag med mej och skall föra vidare till mina barn💖 sen har vi nästa fantastiska man, pappan till mina barn, Johan, hans enorma kärlek och vilja för att hans döttrar ska få ett fint liv,han är förstående omhändertagande och väldigt kärleksfull och han skulle gå genom eld för dessa fina 4 töser.
Jag är så tacksam att jag haft turen i mitt liv att få tillbringa min tid Med dessa 2, att mina barn har turen att även dom få den där speciella pappa dotter relation som bara en pappa och dotter kan. Jag uppskattar er igår idag och imorgon. Tack är inte tillräckligt och jag älskar er båda för resten av mitt liv 😙

Blev en bra folkrace dag och tack vare att jag hade letat regnkläder som en tok i morse och knölat bilen full med så vart det uppehåll, tillomed att sol fan sken ett tag 💪😄 Johan 5-3-3 och ingen finalåkning, Filip 1-2-3 och först in i B och där dog bilen, nu laddar vi om för nästa tajkon säsong 😆 lagom imponerad blir man också när det är dags att springa och pinka med sally och ungen har underställ, vanliga kläder och sedan fodrat regnställ och längst där under har damen tryckt på sej en baddräkt så det var bara och knöka av alla kläderna för att slutligen få av baddräkten 😂 💕

Mamman i huset är uppe med tuppen, och det är helt tyst i huset 😄 tänt lite ljus och har det mysigt med en kaffe kopp, fixat med tvätten och sedan ska jag förbereda lite smarr mackor vi kan ta med oss i dag på folkrace tävlingen 💪 och nu var det faktiskt slut på tystnaden för nu börjar det springa på övervåningen, Svea kom ner så nu har jag sällskap och göra mackorna ! 😄håll tummarna för att Johans bil går bra i dag och att han kör så det dånar om dä ! 😆ha trevlig dag ☺

Idag har det vart full rulle....igen, men nytt på schemat är innebandy för älskade Stina, hon tyckte det var jätte kul, och grym var hon, måste vara modersarvet 👌😉 nu sitter vi i soffan jag stina sally och saga och myser, Svea sover för natten och laddar för eventuellt årets sista folkrace helg 💪 Johan han står i köket och diskar, jag visade honom en studie jag såg på Facebook om att män som gör hushållssysslor har bättre sex så då jävlar vart det sprutt i karln 😂

Jag är 26 år...Innom loppet att 3 månader har jag fått lov att begrava båda mina föräldrar. Någonstans känns det inte rättvist nånstans, jag är så pass förståeende så jag vet att livet har sin gång, men ändå.


Det jag tänkt skriva och som är det mest orättvisa i hela sammanhanget är att min mamma var bara 55 år, hon var en mamma, en sambo en syster och en mormor. Men det absolut viktigaste, hon hade inte behövt dö, inte nu.


För att berätta så kortfattat som möjligt men även så ingående som möjligt så ska jag försöka att sammanfatta mej enkelt och bra.


Natten den 27 Juli vid 5 tiden ringer min telefon, det är min syster, hon berättar att mamma är död, den känns som att jorden rasar under mej, jag har precis begravt min älskade pappa. Jag ringer ganska omgående min mammas sambo ( Mamma bodde 25 mil ifrån mej och mina syskon och levde tillsammans med sin sambo sen ca 20 år tillbaka) Jag ringer för att kolla hur läget är med honom och ganska på en gång redan i det första samtalet så berättar han för mej att han ringt efter ambulans men ingen hjälp kom, jag hör på honom allvaret i situationen och jag reagerar direkt men vill inte lägga så mycket vikt i det, allra hellst för min mammas sambos skull, vill liksom inte fråga ut honom, vill inte tvinga honom att prata om sådant som kanske just då och på en gång känns väldigt jobbigt. Vi syskon sätter oss i bilen för att åka dom där 27 milen, dels för att få se mamma en sista gång, klappa på henne och säga dom där viktiga sakerna som man kanske känner att man vill säga, men även för att kolla läget med sambon. Han upprepar gång på gång med svajjig röst att det är väll fan att dom inte kunde skicka hjälp. Jag citerar ringer jag nummret för nödsituation så måste dom väll ändå förstå att det är en nödsituation, ganska omgående bara ett par dagar efter min mammas död tar jag kontakt med SOS för att få reda på när larmsamtalen har kommit in och när ambulans har blivit skickad mesta dels för Sambons skull för att få klartecken efter en traumatisk situation, nu tänker säkert många att ja 5 minuter kan kännas som timmar när det är en nödsituation, men bakom hans ord fanns det ett större allvar och jag förstod att det verkligen var något som inte stämmde . Att få fram tiderna skulle visa sej inte vara så enkel , jag har sammanlagt pratat med minst 20 stycken, dom allra flesta väldigt otrevliga och ja har fått tjatat, ringt ringt ringt och tjatat ännu mer bara för att få reda på tiderna. Vid ett tillfälle har en manlig arbetare på SOS tillomed slängt på luren i örat på mej, 2 gånger,anledningen vet jag faktiskt inte då jag faktisk var väldigt trevlig så antar att han bara inte kunde svara mej på min fråga och då ska jag även poängtera att jag faktiskt var trevlig mot alla handläggarna, till en början, men när man mitt i alla sorg bara vill få reda på vad som egentligen hänt, och då får den behandlingen som jag fått, tappar man tillslut fattningen. Fram tills för 3 veckor sedan har jag ringt nästan dagligen för att se hur det går med ärendet, efter några veckor får jag äntligen reda på tiderna, det visar sej att det har från det att första larmsamtalet kom in tagit 1 timme och 14 minuter( mamma bor 5 minuters bilväg från sjukhuset) Vi det här laget hade vi redan fått obduktions papperen, mamma hade dött av ett bråck som brustit i matstrupen, en åkomma som vid snabb hjälp är "väldigt enkel" att åtgärda, åtminstonde att lokalisera och när man gjort det så för man ner som en kateter i genom halsen för att sedan blåsa upp en ballongliknande grej och där har man stoppat själva livshotande tillståndet och kan då börja arbeta med att "fixa problemet". I mammas fall hann det gå för lång tid. Jag hade även från första början poängterat till dom jag pratat med på SOS att min mammas sambo kände att han inte alls blivit bemött på ett bra sätt, personerna i fråga som han ringt till upplevde sambon som väldigt otrevliga, Jag nämde detta igen för den mannen som berättade tiderna för mej och självklart ifrågasatte jag vad det varit som tagit så lång tid? Han berättar för mej att han inte lyssnat på larmsamtalen själv och undrade vad som hade hänt med min mamma när hon väl kom in till sjukhuset, Ja hon dog, oj då svarar mannen och lovar mej att lyssna på samtalet och ringa mej nästa dag senast dagen efter det, vilket inte hände denna gången heller utan jag fick själv ringa upp igen, då får jag berättat för mej att han lyssnat på samtalen och sedan skickat detta till en högre nämnd för att dom ska få ta en beslut på vad som ska göras av detta, det här kunde ta ett par veckor vilket jag har full förståelse för, men när det sedan gått närmare 2 månader och vi ännu inte hört något så börjar jag igen att ringa runt, samma behandling igen runt skickad både hit och dit och ingen som kan svara på min fråga vad som hänt med vårat ärende, våran handläggare som jag pratade med bara dagen innan, har slutat och vi måste nu invänta en ny handläggare, detta kommer ta tid tänkter jag i all förtvivlan MEN redan dagen efter ringer det på min telefon, jag svarar och det är en manlig röst som presenterar sej och berättar att det i dagsläget är han som har hand om ärendet, utan att jag behöver säga något så beklagar sej mannen för hur ärendet har blivit handlag och jag hör på hans röst och hans ord att han med största vikt menar det och att han verkligen skäms, vilket han inte är rätt person för att göra då han absolut inte gjort något fel, Jag frågar försiktigt om han vet hur det ser ut med ärendet och vad som har hänt, jag kommer aldrig någonsin kunna förklara nervositeten och paniken som far igenom min kropp i denna situationen när mannen berätta för mej sakta på norrlänska, väldigt sakta kändes det som i den stunden, att det hade blivit skickad till en högre nämnd med överläkare och sköterskor och där har dom tagit beslutet om en Lexmaria till socialstyrelsen, dom har anmält sig själva, Jag grät av lycka och lättnad, för min mammas skull men allra hellst för min mammas sambos skull som har fått upplevt detta helvete, att få se sin käresta dö i alla panik och kaos, att ringa på hjälp men inte få någon, nu hade han svart på vitt att han har inte gjort något fel, han har gjort precis allt han kunnat, felet låg någon annanstans. Mamma var från början själv vid medvetandet, hon låg på soffan på nedervåningen vilket hon brukade göra när hon inte kände sej riktigt kry, senare på kvällen ropade hon på Sambon som då befann sej på övervåningen att han skulle ringa ambulans, att hon inte mådde bra, varför visste hon inte själv. Sambon ringer givetvis ambulans direkt och där börjar det direkt, Jag min moster och min syster var i förrgår i väg och lyssnade på larmsamtalet och i skrivande stund sluter jag bara ögonen och ruskar på huvudet åt behandlingen som min mammas sambo och min mamma fick. Direkt började Sambon ifrågasättas om vad som är fel, vilket jag absolut förstår att man måste göra, det enda svaret sambon har är att han inte vet vad som är fel men att hon är dålig, det enda han vet är att hon har pacemaker sedan ett år tillbaka man han vet inte om det är den som det är nått fel med, SOS ber att får prata med mamma själv, som tar luren och berättat att hon är dålig, och tro mej VEM SOM HELLST skulle kunna höra allvaret i den här situationen både på sambon och på min mamma, mamma orkar inte hålla telefonen och prata själv länge utan sambon får ta över igen och han upprepar att dom måste få dit en ambulans nu varpå han får svaret att dom kan inte bara skicka en ambulans utan dom vill veta vad som är fel, sambo upprepar igen att han inte vet men att hon måste få hjälp, dom försöker även få prata med mamma igen som inte orkar, hon klarar inte det. Tillslut i alla förtvivlan lägger mamma eller min mammas sambo på luren (VEM FAN HADE INTE GJORT DET?) dom började säkert fundera på andra lösningar för att få henne till sjukhuset, SOS ringer upp igen efter ett par minuter och Sambon svarar, han säger igen att dom måste få dit en ambulans nu varpå samma utfrågning börjar, sambon svarar på alla frågorna dom ställer, men tydligen måste man svara rätt på frågan om vad som är fel för att få hjälp, vilket sambon inte kan och har även uttryckt sin frustration över detta, att jag är ingen läkare. Mammas ärende är genom hela denna processen satt som ett prio 2 larm, den bedömningen har TVÅ personer gjort, när man nu i efterhand lyssnar på samtalen har utbildade personer, läkare, den fina snälla mannen som jag tillslut fick kontakt med på SOS och en sjuksköterska gjort bedömingen att detta skulle redan från första samtalet ha varit ett prio 1 larm, även enligt andra samtalet skulle det vart ett prio1 larm. ytterligare minst 2st till samtal ringdes, varpå mamma själv också pratade med SOS minst 2 av gångerna det tredje hör man mamma be om hjälp i bakgrunden. när ambulans väl beodrades ut åt min mamma så fanns det ingen inne som kunde åka, inte på ett prio2 larm, det fanns bara en ambulans och den var till för prio 1 larm, därav vart det en ännu längre väntan, sambon ringer igen upp efter ett tag för att fråga vart ambulansen håller hus, han lovas att ambulansen borde vara på plats om ca 10 minuter, under alla tidigare samtalen har mamma tagit av alla sina krafter och själv pratat om än korta stunder och själv bett om hjälp, men i detta sista samtalet hör man inte min mamma, 15 minuter senare kommer ambulansen till plats, då är min mamma redan död. Ambulansmännen omskriver direkt ärendet till prio1 och kallar på förstärkning, dock är läget så illa så dom hinner inte invänta hjälpen utan väljer att ensamma åka mot sjukhuset, från mamma till sjukhuset tog det 4 minuter, 4 MINUTER, då förstår ni hur nära hon bodde! Ambulansmän och sjukvårdspersonalen jobbade länge med att få igång mammas hjärta, kommer en patient in med hjärtstopp så är det de man i regel måste jobba med först, vid detta laget visste man inte att mamma hade en innre blödning, utan man jobbade bara för att gå igång hjärtat, vilket är helt rätt. Vad hade kunna förändrat situationen om ambulansen nu var på plats då? Jo vid ett sånt här bråck kräcks man blod, det ser ut ungefär som kaffesump, hade ambulans vart på plats i tid så hade detta upptäckts. Det har läkaren berättat , Han har även berättat att hade mamma fått hjälp i tid så hade hon överlevt.


Det här ger oss inte mamma tillbaka, absolut inte och det är inte på något sätt det jag strider. Jag strider för rätten man tror man har som människa. Visst det är mänskligt att fela det säger jag ingenting om, men har man den rätten att fela när utgångspunkten handlar om liv och död? Jag strider heller egentligen inte för min egen skull. Utan det jag i första hans strider för det är min mammas sambo, jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mej eller ens i närheten kunna känna, det helvete han har gått och går igenom, det kaoset och paniken han och mamma hade, att få se sin älskade dö framför ögonen på en, att ringa på hjälpen, hjälpen som inte kommer, att få se sin älskade tillslut drunkna i sitt eget blod. vem gav någon rätten att bestämma över hennes liv, om hon skulle få leva eller inte?


Utgångspunkten på detta är inte bara ett liv som slocknat, det är en storasyster som saknar sin lillasyster, det är 6 barnbarn som saknar sin mormor, ett barn som inte hann träffa sin Farmor, ett barnbarn hon själv såg så mycket framemot , det är 3 barn som saknar sin mamma nå fruktansvärt så att det ibland känns som att någon vrider sönder organen inne i magen, men allra hellst, det är en sambo sedan 20 år tillsammans som mist enligt hans egna ord sin bästa vän, om ni tänker er Helan och halvan, mimmi och musse, tommy och annika, det var mamma och hennes sambo, dom umgicks jämt, var ofta ute och åkte, var ofta och fiskade, ute i skogen, plockade svamp, dom matchade varandra som handen i hansken, dom avgudade varandra, dom älskade varandra så högt, och framför allt dom ställde alltid upp på varandra, dom där små vardagssakerna, ett typiskt sånt där förhållande där han hjälpte mamma och spika upp en tavla medans hon tog fram kläder åt han på kvällen och såg till att han slängde dom skitga i tvätten, där han åkte ärenden åt henne och hon hjälpte honom med rakningen. Det smärtar mitt hjärta att detta har tagits i från dom att han vart ensam kvar, dom skulle leva lyckliga i alla sina dagar om inte annat iaf en massa flera år, dom skulle ju bli gamla tillsammans. Mamma blev bara 55, hon fick aldrig bli gammal, hon fick aldrig gå i pension, hon fick aldrig uppnå den åldern där man kan luta sej tillbaka och bara njuta av livet man levt, av sina barnbarn, livets efterrätt.



Jag hoppas att personerna som gjort detta enorma misstaget kommer att få lämna sina jobb, jag tror inte att det kommer bli så men det är min önskan, att dom inte ska få chansen att ta någon annans liv. Det som säkert bara kommer bli är att dom kommer att ändra lite i sina utbildningar, för oss var hennes liv mera värt än att användas som utbildningsmaterial. Jag hoppas och önskar att rättvisan vinner, det ger oss som sagt inte henne tillbaka, men hon får rättvisan med sig, sambon svart på vitt bevisat att den behandlingen han utsattes för inte är OK. Jag, mina syskon och min moster får vetskapen om att mammas liv räknades lika mycket som varje enskild indevids bör göras även i sammhällets ögon.


På så många sätt är detta så fel, min mage kommer värka och mitt hjärta kommer smärta, tills dagen jag dör, av att min mammas liv togs i från henne alldelens förtidigt i vetskapen om att hon hade kunnat överlevt, om dom bara hade lyssnat, om dom bara fått hjälp.


Tillägg: Jag har garanterat missat en massa, det hoppar hela tiden upp nya saker i huvudet på mej men skulle jag skriva allt skulle jag få sitta i dagar.

Kvällskaoset är igång, barnen är badade, en ligger i myspölen och tjurar över att behöva sätta på sej pyjamas, en sitter och pratar förstånd med en krabba, tredje sitter i soffan och tjatar om att få vatten och den 4de leker brandman helhjärtat med siren effekter och allt ! 😂 livet på en pinne och jag älskar vårat kaos för det mesta 😍

Så där ja. Sallan är hemkommen från gympan, fick åka med sin bästa kompis idag :) svea är lagd för natten (nån var tuttsugen idag ! :), tvätten är vikt, disken är diskad (gode dig vad jag skulle behöva en diskmaskin) nu är det bara dom andra 3 kvar ! :) saga sover nog snart men dom andra två vette fan ! Än håller dom i ! :)

Då gör vi ett försök till att skriva här igen då ! Händer ju en hel del i det här huset om dagarna så det finns ju en hel del att skriva om ! :D