Sally Linnea Kristina Bergqvist

Jag vaknade på morgon den 5 December och gick på toa för att kissa, då ser jag att jag fått en blödning, jag blir förstårs livrädd , berättar för Johan som peppar peppar inte åkt till jobbet ännu, ringer upp till förlossningen där dom ber oss att komma in, lämnar Stina hos Farmor och åker på en gång. Många tankar hinns med i bilen på väg dit, vad är det här? vad händer nu? hur mår bebisen? hur går det med Stinas kalas imorgon? (hon fyller den 6 December) Johan , ja han han var lugnet själv. Väl upp i falun får vi komma till specialist mödravården (dagavdelningen) där jag först blir påkopplad CTG ( kurva där dom mäter sammandragningarna) Dags för undersökning och in kommer en tant för att fråga om det är ok att en sån där student är med, ja visst sa vi samtidigt som jag funderade på vad hon kunde heta ( När vi fick Stina hette nämnligen hennes ena barnmorska Stina, inte därför hon fick heta det men ändå, kanske skulle denne personens namn vara nått att tänka på?) strax efter får jag en hand uppkörd under näsan, Hej Ivan, mina tankar försvann lika fort igen. Undersökningen visar i alla fall att jag var öppen 2 centimeter (vilket man kan vara ganska länge i slutet av graviditeten, det är inte ovanligt) vi blir inlagda på avdelning för oförlösta, bara tills det hade slutat blöda, sen skulle vi få åka hem, hade lite små sammandragningar till och från under hela dagen, men inget märkvärdigt, så både Jag, Johan och alla som vi pratade i telefonen med var helt övertygade om att vi skulle få åka hem och fira våran lilla tjej som skulle fylla hela 2 år! och jag jag skulle då minnsan hem och baka bullar! Jag och johan stack ner till kiosken och köpte en massa godis och en kortlek och satte och och spelade lite kort för att fördriva tiden, vad gjorde vi mer? hmm sprang runt och töntade oss och fnittrade som små tjejer. Jag slutade aldrig blöda, och vi skulle bli kvar över natten, dom körde CTG på mej med jämna mellanrum, och på kvällen var jag ganska trött av att gå och ha småont hela tiden, så vi la oss för att sova, johan på en madrass på golvet, med tv framför sej, kan ni förstå gott folk att inte ens då fick jag betsämma vad vi skulle se på tv, jädra joppa! :D till det hör även att han fes ut mej ur rummet en gång, mitt under en sammandragning så jag knappt tog mej ur rummet HAHA! kl 3 på natten vaknade jag och hade riktigt ont, värkarna kom med 2-3 minuters mellanrum, jag väckte Johan och ringde på klockan så dom kom in och undersökte mej, öppen 4-5 cm och det bar av upp till Förlossningen, detta hade vi då aldrig kunnat trott, vi var ju helt inställda på att få åka hem både jag och Johan, och vi fattade nog inte även fast vi var uppe på förlossningen att vi faktiskt skulle ha barn, utan inte vet jag vad jag trodde? att muttan skulle dra ihop sej igen och vi skulle få åka hem? Kl 3.51 var vi i alla fall uppe på förlossningen. Väntade och väntade och väntade och jag var fan inte lycklig, uch så jävla arg jag började bli. bett om ryggmärgs bedövning men fick aldrig nån. 04.38 får jag lustgas, jag bara flinade och skrattade haha ! efter detta är allt suddigt, dels av lustgasen dels av smärta, det jag minns är att jag var glad, sen var jag arg, sen var jag glad,sen skrattade jag lite, sen låg jag ner, sen sod jag upp sen låg jag på sida, sen försökte dom vända mej, men då blev jag arg, sen blev jag glad och sen fick johan sej en utskällning när han försökte ge mej vatten, sen grinade jag och sa förlåt, sen vart jag glad sen fick johan skäll, sen vart jag glad och sen fick sköterskorna sej en avhyvling, kl 08.04 tog dom hål på vattnet då ingenting hände, då vart jag glad sen vart jag arg sen blev jag kissnödig, gick på toan för att kissa (sköterskorna bedyrade att dom minsann kunde förlösa barn på toan om så var fallet) vet inte hur länge jag hann sitta på toan innan jag kände att nej nu jävlar kommer ungen, och in kom sköterskorna och dom stackrarna bar ut mej under armarna, en på varsin sida och en dragandes på droppställningen, johan stackarn han stog uppklämd i ett hörn och var väll antagligen i chock. Kl 08.51 den 6 December 2012 är våran älskade lilla tös nummer 2 född, så otroligt fin, lika perfekt som sin syster. 2460 g lätt och 44 cm kort.

Till saken hör även, att vi inte hade packat nån BB väska, den här gången heller, undra om jag nånsin får ett barn med packad BB väska? jag kanske ska packa en väska och åka dit och ställa mej nån dag, bara för att se hur det känns? Ingenting hade vi med oss, inte ett smack inte en mobilladdare, ingen kamera, inga kläder INGENTING, och batterierna i telen började ta slut när vi väl skulle upp på förlossningen, men vi lyckades iaf skicka i väg ett par sms till några stycken och ringa hem till Farmor mitt i natten för att berätta att vi faktiskt höll på och föda barn ! Och gissa vem som fick ringa? mitt i värkarbetet? Jo det fick jag, 2 gånger fick jag slänga i från mej telefonen på grund av värkar, med det gick ju bra det med, och ett par kort han vi knäppa på lilla Sally innan batterierna dog helt.

Och även om det kan låta så, om joppa alltså, så är allt skrivet med ironi, för det finns ingen kar som han som är så duktigt på att hjälpa till att föda barn, vad hade jag gjort utan honom? jag kan fan lova er att det är nog fan inte många som kan få en och skratta under den smärtan, inte mej iaf, det är det nog bara min Joppa som klarar av, min underbart fina kar! Jag ser fram emot fler förlossningar tillsammans med min underbara, för inga kan som vi kan, tok, strul och skratt det är vi i ett nötskal det<3

Så jajemen folket vi har fått 2 av 2 möjliga barn den 6 december, hur häftigt är inte det? Lille Sally börjar livet direkt med att jävlas med syrran sin.



Fina fina lilla sally, alldelens ny kläckt på pappas bröst<3



En stolt pappa är med och kollar när lilla Sally undersöks:)



Bjuder på ett kort på mej och min älskade lustgas:)